En helt vanlig dag på jobbet
Maktkampernas maktkamp utspelade sig vid matbordet idag. I ena ringhörnan: Ett stycke tjurig och envis fyraåring som absolut inte vill sitta på stolen och än mindre äta sin mat. I andra ringhörnan: Ett stycke minst lika envis pedagog som anser att fyraåringar mycket väl klarar av - och ska - sitta vid bordet och äta som alla andra.
Resultatet: En mycket ilsken fyraåring åt en fjärdedels potatis, två köttbullar, en halv liter ketchup och en bit äpple, vilket i sammanhanget väl får räknas som en seger för pedagogen (och i förlängningen även för fyraåringen, även om han inte höll med om det just då).
Samma unge kommer tjugo minuter senare smygande och kryper upp i knät. Allt är glömt och han vill bara myskramas en stund.
Omväxling förnöjer, även om det naturligtvis är de där guldstunderna jag eftersträvar. Fast troligen skulle jag inte uppskatta dem lika mycket om vardagen enbart bestod av såna stunder.
Resultatet: En mycket ilsken fyraåring åt en fjärdedels potatis, två köttbullar, en halv liter ketchup och en bit äpple, vilket i sammanhanget väl får räknas som en seger för pedagogen (och i förlängningen även för fyraåringen, även om han inte höll med om det just då).
Samma unge kommer tjugo minuter senare smygande och kryper upp i knät. Allt är glömt och han vill bara myskramas en stund.
Omväxling förnöjer, även om det naturligtvis är de där guldstunderna jag eftersträvar. Fast troligen skulle jag inte uppskatta dem lika mycket om vardagen enbart bestod av såna stunder.