AB-positiv?

stresskursen i tisdags pratade vi om kopplingen mellan stress och olika personlighetstyper, då framför allt så kallade A-personligheter:
 
"Genom forskning har man sett att vissa drag eller beteenden hos personen, s.k. personlighetsfaktorer, är   relaterade till stress och stressrelaterade sjukdomar. Redan på 50-talet såg Friedman & Rosenman ett   samband mellan vissa beteendemönster och risken för att utveckla hjärt- och kärlsjukdomar. Utifrån sina  erfarenheter myntade man begreppet typ A-personlighet. En typ A-människa kännetecknas av höga   ambitioner, tävlingsinriktan och höga krav på prestation." (Hämtat här.)

När jag surfade runt för att hitta mer information upptäckte jag att det finns fler intressanta teorier. Bland annat nämns fler "bokstavspersonligheter", som är olika känsliga för stress, t ex Typ B och D. Kännetecknande för en D-personlighet är:

"blyga med låg självkänsla
känner sig obekväma i sociala sammanhang
känner sig ofta nere
går upp i varv för sådant som andra tycker är en baggis
uttalar ofta att det inte är någon idé att försöka
skyller på sig själva om det händer något negativt
ger äran till andra om det händer något positivt"
  (hämtat här.)

Även denna typ av personlighet är liksom A-personen i riskzonen för att drabbas av negativ stress.
   Typ B-personer däremot är mycket mindre mottagliga. De har en bättre självkänsla än både typ A och D och kan skilja på vad de prioriterar och sitt värde som människa. De är lätta att umgås med, är öppna och har empati. Andra kännetecken är att de är lugna, arbetar metodiskt, har gott tålamod. är lättsamma och gör en sak i taget. (hämtat här.)

Jag är en klockren kombination av en typisk A-person och D-personligheten, eller har åtminstone varit det fram tills nu. Jag har ställt - inser jag nu - orimligt  höga krav på mig själv och min prestation, jag har aldrig varit nöjd utan hela tiden velat mer, krävt mer och pressat mig själv till bristningsgränsen. Som kursledaren sa; en A-person belönar inte en god prestation med vila, utan med mer prestation. En D-person, som jag själv, belönar sig å andra sidan inte alls.

Så, om jag nu är så medveten om hur jag är, varför ändrar jag inte på det? Om det vore så enkelt... Jag gör så gott jag kan och försöker närma mig B-personens egenskaper och göra dem till mina egna. Framför allt försöker jag lära mig att göra en sak i taget, att hålla mig lugn och att vara nöjd (dvs inte hela tiden sträva efter mer, mer, mer prestation utan att känna mig nöjd med det jag redan har åstadkommit).
   Det är inte lätt att bryta så invanda mönster men jag jobbar på det. Jag fick lite beröm på jobbet idag och det höjde upp självkänslan en aning. Det kommer att dröja innan jag, om någonsin, blir en B-personlighet men om jag så bara kan få in lite av B-personens positiva egenskaper så måste det ju vara bättre än ingenting, eller hur?
Postat av: Liselott

Det är väldigt lätt att se och konstatera vad som är fel, vad som kanske bör ändras, men att sedan ändra - det är en helt annan sak. Det är inte så himla lätt.



Mycket intressant om personligheterna. Jag verkar vara en blandning av alla tre faktiskt.



Innan jag brände ut mig hade jag höga krav på mig själv, ribban satt högst upp, jag var snabb och effektiv, praktisk och satte aldrig gränser. Inte undra på att jag brände ut mig.



Dessutom ville jag vara till lags gällande andra människor och månade om alla, även om människor som inte alls månade om mig. Men det såg jag inte då. Eller ville inte se det rättare sagt.



Nu ser jag allt känns det som. Både hos mig och hos andra.



Det finns många likheter mellan dig och mig...jag läser din blogg och finner här och var att vi påminner om varandra.



Så, att förändra sig (vilket jag borde göra i en hel del, mycket i mitt tänkande) vore förmodligen ett bra steg. Lättare sagt än gjort.



Bra blogg! Kram Liselott

2008-09-04, 13:07:10 - URL: http://measiwannabe.blogspot.com/
Postat av: Anna

Vad härligt med beröm, det är du värd!! stora kramar

2008-09-04, 14:05:06 - URL: http://frokenannas.blogspot.com
Postat av: Anna

Hej,

Jag måste bara säga att om du ska få bättre självkänsla måste du lära dig att skilja på självkänsla och självförtroende. Att få beröm från jobbet och bli glad över det spär bara på din typ a-personlighet. Det är en yttre faktor. Att ha god självkänsla innebär att du accepeterar dig själv som du är. Lycka till i din strävan, det kommer nog gå bra, men det finns mycket litteratur att läsa och mycket att fundera på.

2008-11-17, 19:21:44 -

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!