Anam Cara

Jag har funderat mycket över det här med självkänsla och självförtroende. Det är ju något som ligger i ropet just nu och som är värt att ägna en tanke åt. Kanske borde man döpa om det till själkänsla, för är det inte det det i själva verket handlar om? Att ha en positiv bild och känsla av sin själ, sitt jag.

Jag anser mig ha ganska låg självkänsla av olika anledningar och det är något jag verkligen behöver jobba på. Självförtroende kan jag däremot ha i vissa lägen när det är något jag känner att jag verkligen behärskar, men det är heller ingen stark sida hos mig. Jag är en utpräglad prestationsmänniska som alltid har värderat mig själv i form av prestation och resultat. Därför är det en stor omställning att helt plötsligt försöka bara vara glad att jag är jag.

Dålig självkänsla är ju heller inte något som alltid syns utanpå. Hur många människor går inte omkring och bär på en låg självkänsla medan de utåt sett verkar vara väldigt säkra på sig själva? "Duktiga" (citattecken därför att jag egentligen är allergisk mot ordet "duktig"), kompetenta människor som för omvärlden ter sig starka och trygga men som kanske inte alls är det under den duktiga ytan. Risken med detta är att omgivningen ställer krav som personen i fråga inte är redo att möta men samtidigt inte vågar säga nej till. Jag har en mycket nära vän som är just en sådan kameleont, som utåt sett verkar vara säker på sig själv men egentligen är ganska liten och sårbar under ytan. Och det är helt okej. Men du kan mycket mer än du själv tror!

Så, den här är till dig, L: