Identitetsförvirring
Jag läste för en tid sedan ett uttalande som stämmer oerhört väl överens med det sätt på vilket jag nu kämpar för att förändra mina tankemönster och mitt agerande.
Jag minns inte den exakta lydelsen men det gick ut på att det är viktigt att sätta en gräns mellan sin person och sitt yrke, något som jag alltid har haft väldigt svårt för. På frågor om vad jag arbetar med har svaret alltid blivit; "Jag är lärare." Missförstå mig rätt, jag är stolt över mitt yrke och min yrkesidentitet men jag är inte mitt yrke och det här innebär för mig en mycket betydelsefull skillnad. Tidigare har jag alltid varit lärare, nu arbetar jag som lärare.
Skillnaden kan tyckas hårfin men för mig är den milsvid. Jag är inte längre mitt yrke och det är något jag verkligen måste träna på. Jag måste lära in ett helt nytt tankesätt, ett helt nytt agerande och ett helt nytt förhållningssätt till mitt jobb och till mig själv.
Från att alltid på ett eller annat sätt alltid ha varit summan av mina prestationer - idrottstjejen, toppstudenten, läraren kan jag nu inte längre värdera mig i prestationer, i en yrkesidentitet. Nu måste jag lära mig att bara vara - Jenny - och att vila i det och lära mig acceptera att det faktiskt räcker.