Vem är jag?
Om man ska tro det här testet är det här jag:
Visserligen ska man väl ta såna här tester med en nypa salt
men rätt mycket sanning låg det nog ändå i resultatet.
Eller vad säger ni som känner mig...?
Permalink Livet & jag Kommentarer (1)
Att välja livet
"Don't ask yourself what the world needs; ask yourself what makes you come alive.
And then go and do that. Because what the world needs is people who have come alive."
Harold Whitman
Permalink Klokskaper Kommentarer (1)
Yogi Bhajans visdomsord
Permalink Klokskaper Kommentarer (0)
Tårta på tårta
Tjej 1: (skrattar) Jag ska sätta den på tutten!
Tjej 2: Det heter inte tutte, det heter brösttårta!
Tjej 1: (ser lite tveksam ut) Nää, det heter tuttar...
Tjej 2: (tvärsäker) Jo, min mamma säger att jag har brösttårtor!
Jag fick en ganska lustig bild i huvudet... :-)
Permalink Jobbet Kommentarer (0)
Repris
"När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat - småsakerna.
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.
Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.
Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.
Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän."
Permalink Klokskaper Kommentarer (0)
Upp - och ner igen
De som känner mig vet kanske att jag under de senaste åren tampats med en inte särskilt trivsam vikt. Det har haft flera orsaker, medicinering, sjukdom, ändrad livsstil etc. Nu börjar dock vågen (och - ännu viktigare - midjemåttet) peka åt rätt håll igen, även om jag fortfarande har en bra bit kvar till min normalvikt.
Jag har tidigare skrivit om bantningshysterin och jag har fortfarande samma åsikt, men för min egen hälsas och inte minst självkänslans skull vill jag fortsätta på den här vägen ett litet tag till. Jag följer ingen diet och jag har heller inte gjort några extrema förändringar i min livsstil, det är snarare små justeringar och lite mer medvetenhet om och respekt för min egen kropp, som har gjort att det har hänt saker med min vikt. Det är dock inte utan en viss stolthet och tillfredsställelse jag idag konstaterade att jag kommer i byxor som jag inte har kunnat använda sedan sommaren 2004!
Fortfarande saknar jag dock en viktig pusselbit i mitt liv - träningen. Inte så mycket för viktens skull som för glädjen. Säg dansaerobics och mitt hjärta tar ett litet glädjeskutt! Tyvärr har jag inte möjlighet att fullfölja den drömmen där jag bor just nu men kanske så småningom... För tillfället nöjer jag mig med yogan som är nog så viktig för mitt välmående, både det fysiska och det psykiska.
Bild lånad här.
