Let's Dance!
Jag saknar även Richard & Cissi sen de åkte ut, de hade verkligen kunnat gå långt. Fast de är i alla fall de hittills första och enda som fått stående ovationer av juryn!
Men men, nu är det ögongodis som tävlar mot dansskicklighet, charm har de båda två så det räcker till och blir över! Gissa själva vilka som är mina favoriter. ;)
Fantastiskt!
Permalink Livet & jag Kommentarer (3)
Yoga och målning
Jag är också väldigt nyfiken på kinesiologi (min yogainstruktör är även kinesiolog) och funderar på att testa en behandling.
Annars så pågår projekt utrensning och ommålning här hemma. Jag har införskaffat ett gäng vita IKEA-boxar för att få undan alla pocketböcker och minska antalet synintryck. Jag är annars en bokälskare som gärna vill ha alla böcker framme men min hjärna blir alldeles för stressad. Så nu börjar det bli lite snyggare.
Målningen ska jag ta tag i till helgen, jag har grundmålat några fläckar i taket men ska måla hela en gång till. Det är väl anledningen till att jag drar mig för att sätta igång, det är ju så fruktansvärt trist att måla tak... Jag vill helst sätta igång med väggarna direkt, där man ser nån skillnad, men taket måste ju logiskt och praktiskt sett målas först.
Ta hand om er!
Permalink Livet & jag Kommentarer (1)
Favorit!
Permalink Musik Kommentarer (1)
Musik
Permalink Musik Kommentarer (0)
Somewhere over the rainbow...
Permalink Musik Kommentarer (0)
Tillåt mig presenTEra:
Jag sveper dagens sista i en rad oräkneligt antal koppar te och vet undermedvetet att jag kommer att få springa på toaletten halva natten. Men det är något jag kan leva med.
Turligt nog är jag en te-hamster med ett förråd (sist jag räknade var det ett 30-tal sorter) som skulle göra ägaren av en mycket liten tebutik avundsjuk. Det lär alltså dröja innan jag behöver ge mig ut på en ny inköpsrunda. Jag är praktiskt taget självförsörjande när det kommer till varma drycker. Trots detta har jag svårt att låta bli att inhandla nya spännande sorter i de små tebutiker jag inte heller kan låta bli att gå in i. Men det får väl ändå betraktas som en relativt harmlös ovana och ett billigt och ganska ofarligt beroende. För det är jag nämligen, beroende. Skapat av en kärlek till själva drycken, kombinerat med en lägenhet som är ungefär lika varm som Alaska på vintern. Under vinterhalvåret är te mitt livselixir.
Detta gör mig till en tacksam mottagare av presenter och julklappar, om fantasin tryter är det bara att köpa ett roligt te! Jag dricker det mesta, svart, rött, grönt, vitt, i jordens alla smaker och i lösvikt naturligtvis (om jag inte är på jobbet och får hålla till godo med påsar).
Det enda som inte kommer över mina läppar är glöggsmakande julte (tro mig, jag har provat!), Yellow Label och örtte. Under vissa sömnlösa nätter kan jag göra ett undantag för kamomillte men där är det stopp.
Som de flesta andra är även jag periodare, just nu heter favoriterna (utan inbördes rangordning) "Lust & fägring", "Studio 54", "Indian Spice" och nytillskottet Tjej-te som är ett rött te jag fick i julklapp.
Jag genomgick en fasansfull period (nåja, på tefronten åtminstone, för övrigt var det inte det minsta traumatiskt) då jag bodde i London och i min enfald trodde att de skulle kunna bjuda på massor av goda tesorter. Det enda som fanns att uppbringa tycktes vara Yellow Label. Efter den upplevelsen får jag rysningar så fort jag ser en gul påse. Det tog mig flera veckor innan jag hittade en butik som sålde lösviktste och då hade de endast jordgubbssmak.
Nej, tacka vet jag Stockholms små mysiga tebutiker med hyllor upp till taket, fyllda av stora plåtburkar. Bara att peka och provdofta tills det rätta dyker upp. För det ska väljas med omsorg, det måste vara rätt namn, rätt doft, rätt känsla och självklart passa personen som ska dricka det, för jag köper lika ofta te till mina vänner som till mig själv. Kvällsmysvännen får ett kryddigt, rött te medan morgonmänniskan föräras ett uppiggande fruktte. Den sorgsna får en påse hjärtevärmande blad och den energiska får ett avslappnande grönt kvällste.
Och, det måste erkännas, så slinker det oftast med en liten påse till mig själv också för jag måste ju självklart veta vad det är jag ger bort. Bortförklaring? Nej då, bara en helt naturlig förklaring!
Ja tack! 
Nej tack!Permalink Mina ord Kommentarer (1)
You are beautiful!
Jag vet inte om det bara är jag som är extra receptiv eller om bantningshysterin är värre än någonsin just nu. Allt tycks kretsa kring de bästa dieterna, de smalaste kändisarna (och hur de blev så smala).
Jag har utvecklat en allergi mot reklaminslag från Viktväktarna och liknande, inte för att jag skulle må dåligt av att gå ner några kilon, men för att man tycks ha glömt bort det normala. Att äta sunt och lagom av allt och röra på sig räcker ju egentligen ganska långt. Jag säger inte att det är något fel med Viktväktarna, för visst finns det många människor som har nytta av olika metoder för viktnedgång, men jag får mest bara ångest. Hur klarade sig människan innan Viktväktarna, Atkins och GI-metoden fanns?
I mitt jobb som lärare ser jag så många unga tjejer som oroar sig för sin vikt. Det skrämmer mig att det kryper allt längre ner i åldrarna. Vad är det för värld vi lever i när en åttaåring inte vill äta mackor med smör på för att "man blir tjock av det"!?
Oavsett om du är stor eller liten, gammal eller ung, du är vacker för att du är du! Tänk om vi kunde lära oss själva, varandra och alla barn - egna och andras - att de är fina som de är?
Och mest av allt önskar jag att jag kunde lära mig själv. Lära mig att jag duger som jag är, att några extrakilon inte spelar någon roll så länge jag är frisk. Att utseende inte är allt. Att jag duger för att jag är jag. Varför är det så enkelt att säga (och ärligt mena det!) till andra och så svårt att intala sig själv?
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (0)
Mast eller pärlband?
"Tänk dig att du står på en surfingbräda. Du ska dra upp masten ur vattnet men repet är fäst alldeles nere vid brädan. Även om du aldrig surfat känner du att det här kräver rejält med kraft för att dra upp masten. Det är som att öppna en tung dörr där handtaget sitter på gångjärnssidan. Om nu masten vore ett pärlband istället skulle du enkelt kunna dra upp den ur vattnet "pärla för pärla". Den mjuka masten skulle alltid befinna sig nära brädan, vilket ger en mindre hävarm.
På samma sätt kan du tänka när det gäller ryggen. För den som har en rörlig rygg är det inte tungt att knyta skorna stående och rulla upp kota för kota. För den som däremot har en stel ländrygg uteblir "kota för kota" och man tvingas lyfta upp överkroppen som en stel pinne. Det här innebär en betydligt större hävarm vilket kräver mycket mer muskelkraft för att klara av."
(Yvonne Lin, Hälsa nr 2, februari 2008) http://www.halsa.se/cldoc/10214.htm
Ovanstående är en klockren beskrivning av mina ryggproblem! Jag har en kotförskjutning i ländryggen vilket gör att jag blir väldigt stel i nedre delen av ryggen, en riktig mast alltså. Jag hoppas verkligen att yogan kan hjälpa mig att bli rörligare och därmed få mindre ont.
Permalink Livet & jag Kommentarer (0)
Kärlek
Permalink Livet & jag Kommentarer (1)
Namasté
Jag fick lite problem vid första andningsövningen, det bara flimrade framför ögonen och jag trodde jag skulle svimma. Lite otäckt men det redde ut sig och resten av passet kändes bra.
Däremot kom jag på mig själv med att stressa direkt efteråt, snabbt iväg till tunnelbanan, snabbt iväg till tåget. Nästa vecka ska jag försöka att verkligen tänka på att ta det lugnt. Vad gör väl det om jag får ta tåget som går en halvtimme senare, egentligen? Jag måste lära mig att ta med mig yogan även utanför träningslokalen, att varva ner oftare och mer medvetet.
Permalink Yoga Kommentarer (0)
Jag = Jag
Jag känner också en oro över vad jag ska hitta på. Jag önskar att jag hade ett klart och tydligt mål, ett "drömjobb" att sträva efter men jag vet ju inte alls vad jag vill göra. För många skulle det säkert kännas befriande att ha ett tomt blad framför sig men för mig känns det mest frustrerande och stressande, knepigt nog.
Jag stressar också upp mig, kanske helt i onödan, över ekonomi, försäkringar osv. Eftersom exempelvis alla mina försäkringar är kopplade till mitt fackförbund så vet jag inte vad som händer med dem om jag skulle byta fack. Men jag ska kolla upp det så att jag slipper oroa mig över det, skulle det vara så får jag helt enkelt ta den biten då.
Visst vore det underbart att bara kunna strunta i allt sånt där men faktum kvarstår ju, räkningarna ska betalas.
Idag har jag i alla fall skickat iväg några ansökningar till diverse arbeten, inom helt andra områden än skolan, mest för att se om jag har någon konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Det ska bli intressant att se vad jag får för respons på dem. Håll gärna en tumme!
Permalink Livet & jag Kommentarer (0)
När det ljusnar
När det ljusnar i öster
står livets dörr på glänt.
Mardrömmen ett minne blott,
vi glömmer allt som hänt.
När det ljusnar i öster
är hoppets låga tänt.
Av nattens vackra drömmar
om änglar som vi känt.
När det ljusnar i öster
har natt mot gryning vänt.
En ny dag född ur mörkret
som ljuset till oss sänt.
Permalink Mina ord Kommentarer (1)
Leva livet
Det här var även något som yoga-läraren poängterade; varför vänta, varför inte handla NU? Varför vänta till hösten med att gå en skrivarkurs, varför inte trycka upp mina dikter själv, här och nu?
En vän till mig har haft modet att säga upp sig från ett arbete hon inte mådde bra av. Hon har tagit det där klivet ut i det okända, för sin egen skull och det beundrar jag verkligen.
Jag har visserligen inte sagt upp mig men jag har sagt nej och bara det är ett stort framsteg för mig. Jag har satt ner foten och avbrutit något som inte var bra för mig och i det ligger en viss tillfredsställelse som bara växer i takt med att tiden går.
Livet ska levas live var det någon som sa och från och med nu ska jag verkligen försöka göra det. Leva livet här och nu och inte bara leva utan Leva.
Permalink Livet & jag Kommentarer (0)
Fångad av en stormvind
Han visade sig vara ett yrväder från Dalarna som bokstavligen talat tog mig med storm. Han pratade utan avbrott, vred och knäckte, drog och bände min rygg och (och resten av kroppen med för den delen, nacke, axlar, höfter, mage, fingrar tår, ja allt) - och vilken skillnad det blev! Jag var helt förbluffad och jag tror att min yogatränare (som var med under hela behandlingen) var det också.
Läkare, ortoped, kiropraktor, naprapat, alla har de sagt att min kotförskjutning inte går att åtgärda med annat än steloperation och så kommer denne man in och bara gör det, på en halvtimme. Något mirakel utförde han givetvis inte, jag kommer att behöva fler behandlingar, men vilken enorm skillnad det blev efter bara ett tillfälle. Hädanefter får det definitivt bli mer holistisk medicin för mig!
Vi hade också ett samtal alla tre (vilket i praktiken innebar att han pratade och ställde frågor och jag lyssnade och svarade om jag kunde), kring allt och inget och det mesta de sa och frågade om var nästan läskigt träffsäkert. Vi pratade om rädslor, om stress och vad som hindrar oss i livet.
Han frågade när jag ska börja satsa helhjärtat på mitt skrivande, när ska jag ge ut den där boken jag drömt om? Vaaa??? Jag har inget som helst minne av att jag nämnt det för dem. Det enda jag kan minnas var att jag hade sagt i förbifarten att jag hade skrivit en dikt om något av det som vi pratade om.
En givande terapitimme direkt efteråt gjorde att gårdagen kändes riktigt bra.
Det kändes verkligen som om något just lyfts från mina axlar och mitt bröst, vilket det ju också hade gjort i och med alla låsningar som han mer eller mindre trollade bort. Den behandlingen gjorde underverk med både kropp och själ. Jag kan inte minnas när jag senast kunde gå en rask promenad på nästan en halvtimme utan att ha ont i ryggen efteråt. Känslan är obeskrivlig.
Permalink Livet & jag Kommentarer (1)
Stackars mig...
Finns det något ynkligare än en katt med bandage? Själva skadan i sig är egentligen minimal, förbandet är till för att det inte ska komma skräp i såret och storleken kommer sig av att han annars med lätthet tar sig ur bandaget (tro mig - jag har provat!).
Han är värre än en hel karl när det kommer till att tycka synd om sig själv och jag har upptäckt att han endast haltar då märker att jag tittar på.
Nåja, lite synd tycker jag förstås om honom, det är inte kul att tvingas gå med ena frambenet i bandage och ännu mindre kul att ha en ärkefiende på gården som orsakar såna skador. Det börjar faktiskt ganska jobbigt att ideligen behöva skilja kombattanterna åt och plåstra om min katt. Vad ägaren till den andra katten tycker och känner vet jag tyvärr inte eftersom jag inte har en aning om var den hör hemma. Men jag hoppas verkligen att det finns någon som tar hand om henne/honom...
Permalink Livet & jag Kommentarer (0)
Believe
Permalink Klokskaper Kommentarer (2)
Idag är första dagen av resten av mitt liv...
...och det känns förbaskat otäckt. Jag vaknade tidigt imorse i full panik, övertygad om att jag hade försovit mig och höll närapå att lyfta telefonluren för att ringa jobbet när jag insåg att jag faktiskt inte skulle dit. Det tog säkert en timme innan det stresspåslaget lade sig.
Med posten droppade det in en hel del broschyrer och prospekt för olika utbildningar, jag har inte läst dem så noga ännu men nog finns det ett och annat som jag gärna skulle vilja göra. Det största hindret är väl pengar eftersom de flesta kurserna kostar ett antal tusenlappar som jag inte äger.
Något har jag i alla fall tagit tag i, jag har bokat in mig på en yogakurs och på en personlig konsultation på ett yogacenter här i stan. Nästa onsdag börjar kursen och redan imorgon ska jag på konsultationen, delvis för att de vill undersöka min rygg innan jag börjar för att se så att min skada inte utgör några hinder. Det tror jag inte att den gör och det var även ortopedens uppfattning men det är väl bra att de vill ta det säkra före det osäkra. Jag som är i stort sett novis inom yoga är bara glad åt att de tar väl hand om mig.
Det känns aningens läskigt, nu ska jag ge mig in på ett område som jag inte alls behärskar och inte har kontroll över.
Jag har även bokat in mig på ett Självkänsle-seminarium med Mia Törnblom. Jag har hört mycket om henne, både positivt och negativt och det ska bli intressant att få bilda mig en egen uppfattning. Eftersom min självkänsla i det närmaste är lika med noll så kan det ju inte gärna bli sämre.
