Boktips
Jag har nyss avslutat "Den hungriga prinsessan" av Christina Herrström. Det är en mycket välskriven roman med ett fantastiskt målande språk som faktiskt gör mig en aning avundsjuk om jag ska vara helt ärlig.
Christina Herrström är tidigare mest känd för sina ungdomsromaner "Didrik", "Ebba" (och manus till tv-serien med samma namn) samt "Glappet" (likaledes manus till tv-serie).
Men "Den hungriga prinsessan" är i högsta grad en vuxenbok och även en god tankeställare för alla oss "duktiga flickor". Det handlar om att sluta vara snäll, att släppa alla hämningar, frångå invanda beteenden, överge alla konventioner och leva livet på sitt eget sätt. Att låta glädjen vara delaktig i vardagen och att inte bry sig så mycket om "hur det ska vara" eller vad alla andra tycker. Att vara lite obekväm kort sagt.
Jag rekommenderar den varmt!
Christina Herrström är tidigare mest känd för sina ungdomsromaner "Didrik", "Ebba" (och manus till tv-serien med samma namn) samt "Glappet" (likaledes manus till tv-serie).
Men "Den hungriga prinsessan" är i högsta grad en vuxenbok och även en god tankeställare för alla oss "duktiga flickor". Det handlar om att sluta vara snäll, att släppa alla hämningar, frångå invanda beteenden, överge alla konventioner och leva livet på sitt eget sätt. Att låta glädjen vara delaktig i vardagen och att inte bry sig så mycket om "hur det ska vara" eller vad alla andra tycker. Att vara lite obekväm kort sagt.
Jag rekommenderar den varmt!
2008-09-28 @ 20:06:30
Permalink Böcker Kommentarer (2)
Permalink Böcker Kommentarer (2)
Hösten i sin vackraste skepnad
2008-09-28 @ 19:31:12
Permalink Fotografering Kommentarer (3)
"Childhood och Vattenfall vill främja debatten om utsatta barn i världen. Därför ger vi dig möjlig-
het att kommentera alla inlägg i vår blogg - dessutom skänker Vattenfall 20 kronor för varje
inlägg du gör i din egen blogg som länkar till uppdragbarn.se. Pengarna går oavkortat till
Childhoods verksamhet. Använd gärna våra bilder på din blogg och tipsa dina vänner om detta."
I skrivande stund är det 143 bloggare som länkat och här kommer nummer 144 (klickbar bild):
Vi gör skillnad; 500 bloggare gör 10000 kr till Uppdrag Barn, länka du också!
Permalink Fotografering Kommentarer (3)
Uppdrag barn
"Childhood och Vattenfall vill främja debatten om utsatta barn i världen. Därför ger vi dig möjlig-
het att kommentera alla inlägg i vår blogg - dessutom skänker Vattenfall 20 kronor för varje
inlägg du gör i din egen blogg som länkar till uppdragbarn.se. Pengarna går oavkortat till
Childhoods verksamhet. Använd gärna våra bilder på din blogg och tipsa dina vänner om detta."
I skrivande stund är det 143 bloggare som länkat och här kommer nummer 144 (klickbar bild):
Vi gör skillnad; 500 bloggare gör 10000 kr till Uppdrag Barn, länka du också!
2008-09-17 @ 13:29:05
Permalink Viktigt Kommentarer (3)
Permalink Viktigt Kommentarer (3)
Boktips
Jag har nyss läst ut en väldigt gripande bok; "Kan jag dö, mamma?" av Ingrid Egardh, som jag verkligen rekommenderar. Författaren beskriver boken så här på sin hemsida:
Pocketupplagans baksidestext lyder som följer:
En liten femåring mår inte bra, läkarna hittar inget fel. Så kommer beskedet. John har cancer och prognosen är dålig. Familjens liv blir en balansgång mellan liv och död innan han till slut blir frisk. Kan jag dö, mamma? handlar om livet i en familj med ett svårt sjukt barn. Vad händer i en förälder under kampen? Var hämtar man styrka som vuxen? Ingrid Edgardhs debutbok är självbiografisk.
"Kan jag dö, mamma? är en skönlitterär skildring av livet i en familj när det slås sönder av en svår sjukdom. Jag ville också skildra åren efter den akuta sjukdomstiden, tiden då livet balanserar mellan återfall och tillfrisknande. Varifrån kom kraften? Hur orkade vi? Berättelsen är självbiografisk [...]." (Jag har valt att utelämna vissa bitar för att inte förstöra läsningen för någon.)
Pocketupplagans baksidestext lyder som följer:
En liten femåring mår inte bra, läkarna hittar inget fel. Så kommer beskedet. John har cancer och prognosen är dålig. Familjens liv blir en balansgång mellan liv och död innan han till slut blir frisk. Kan jag dö, mamma? handlar om livet i en familj med ett svårt sjukt barn. Vad händer i en förälder under kampen? Var hämtar man styrka som vuxen? Ingrid Edgardhs debutbok är självbiografisk.
Intervju med Ingrid Egardh i ICA-kuriren.
2008-09-13 @ 22:18:10
Permalink Böcker Kommentarer (2)
Permalink Böcker Kommentarer (2)
Rädda Barnen - Uppföljaren!
För att återknyta till gårdagens inlägg om Rädda Barnen har mina tankar vandrat just dit, till barnen, det senaste dygnet. Jag kände att det fanns något jag inte sa i förra inlägget, något som saknades och nu vet jag vad det var. Jag har tänkt mycket på den typ av misshandel som är så mycket svårare att lagstifta mot, men som likväl slår så hårt mot barnen, nämligen den psykiska. Den verbala (direkta eller indirekta) misshandel som så många barn tvingas utstå även i ett land som Sverige, som väl ändå får sägas ha kommit ganska långt (vi var det första landet i världen som stiftade en lag mot aga!) åtminstone i lagstiftningen mot barnmisshandel.
Förbud mot psykisk misshandel ingår i lagen mot barnaga, från 1979, men jag tror att den delen är svårare att tillämpa. Det låter säkert krasst men det är nog oftast enklare att definiera och upptäcka fysisk misshandel än psykisk. Det är lättare att dra en gräns för vad som är tillåtet eller ej. Det är ett svårt ämne att ta upp och inte helt lätt att erkänna att jag känner mig osäker på området men jag känner att det är viktigt.
Föräldrar måste ju få bli arga (vilket många helt förståeligt visar genom att höja rösten) på sina barn, likaväl som barnen får bli arga på sina föräldrar. Men var drar man gränsen? När övergår tillrättavisningar och vanliga gräl till misshandel? Svaret är väl egentligen ganska enkelt - när barnet far illa - men det är fortfarande desto svårare för en utomstående att upptäcka.
Fysisk misshandel får även mer uppmärksamhet i exempelvis media och i den värld jag arbetar i, skolvärlden. Som lärare har jag anmälningsskyldighet vid misstanke om att ett barn far illa. Det pratas mycket om och vi har fått fortbildning i hur man kan upptäcka att ett barn utsätts för fysisk misshandel, men psykisk och verbal misshandel talar man mindre om (se även SOSFS 1997:15). Jag får ibland känslan av att det är något som "helst ska skötas inom familjen", att man inte vill lägga sig i andras gräl. Det gör det naturligtvis inte mer okej, bara svårare att definiera och upptäcka.
Men, till syvende och sist, så är det barnen vi måste ha i fokus. Barnen och deras välmående. Som någon skrev i en kommentar till mitt förra inlägg; barnen är det viktigaste vi har.
Ur FN:s konvention om Barnets Rättigheter:
"Artikel 19
1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård."
Förbud mot psykisk misshandel ingår i lagen mot barnaga, från 1979, men jag tror att den delen är svårare att tillämpa. Det låter säkert krasst men det är nog oftast enklare att definiera och upptäcka fysisk misshandel än psykisk. Det är lättare att dra en gräns för vad som är tillåtet eller ej. Det är ett svårt ämne att ta upp och inte helt lätt att erkänna att jag känner mig osäker på området men jag känner att det är viktigt.
Föräldrar måste ju få bli arga (vilket många helt förståeligt visar genom att höja rösten) på sina barn, likaväl som barnen får bli arga på sina föräldrar. Men var drar man gränsen? När övergår tillrättavisningar och vanliga gräl till misshandel? Svaret är väl egentligen ganska enkelt - när barnet far illa - men det är fortfarande desto svårare för en utomstående att upptäcka.
Fysisk misshandel får även mer uppmärksamhet i exempelvis media och i den värld jag arbetar i, skolvärlden. Som lärare har jag anmälningsskyldighet vid misstanke om att ett barn far illa. Det pratas mycket om och vi har fått fortbildning i hur man kan upptäcka att ett barn utsätts för fysisk misshandel, men psykisk och verbal misshandel talar man mindre om (se även SOSFS 1997:15). Jag får ibland känslan av att det är något som "helst ska skötas inom familjen", att man inte vill lägga sig i andras gräl. Det gör det naturligtvis inte mer okej, bara svårare att definiera och upptäcka.
Men, till syvende och sist, så är det barnen vi måste ha i fokus. Barnen och deras välmående. Som någon skrev i en kommentar till mitt förra inlägg; barnen är det viktigaste vi har.
Ur FN:s konvention om Barnets Rättigheter:
"Artikel 19
1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård."
2008-09-12 @ 21:49:43
Permalink Viktigt Kommentarer (0)
Permalink Viktigt Kommentarer (0)
Rädda Barnen!
Jag hänger på M och passar på att göra lite reklam för Rädda Barnens nya kampanj mot barnaga (som idag endast är förbjudet i 24 - läs 24! - av världens 194 länder!!). På ett symboliskt (och kanske förlösande) sätt kan du klippa, sudda eller måla bort förövaren och samtidigt stödja kampanjen genom att skänka pengar.
Läs mer och/eller stöd kampanjen här
Se även Rädda Barnens senaste reklamfilm
(sedan filmen gjordes har ytterligare ett land - Costa Rica - stiftat en lag mot barnaga):
Läs mer och/eller stöd kampanjen här
Se även Rädda Barnens senaste reklamfilm
(sedan filmen gjordes har ytterligare ett land - Costa Rica - stiftat en lag mot barnaga):
2008-09-11 @ 20:51:21
Permalink Viktigt Kommentarer (3)
Permalink Viktigt Kommentarer (3)
Helt logiskt
Där jag jobbar nu finns det en liten kille som är en riktig filosof. Han sitter gärna för sig själv ibland och tänker och kommer på de mest fantastiska idéer och förklaringar till saker och ting. Idag handlade det dock om en något mer konkret företeelse. Det har varit en varm dag och vi har varit ute hela förmiddagen. När vi kommit in för att äta lunch stod bakdörren in till stora rummet öppen. Han gick med bestämda steg direkt och stängde den och jag frågade om han frös, eftersom han var ganska tunnklädd. Svaret blev - en aning oväntat men helt logiskt - "Nej, jag är för varm så jag stänger ut solen!" Inte mycket att invända mot den förklaringen...
2008-09-04 @ 13:52:27
Permalink Jobbet Kommentarer (3)
Permalink Jobbet Kommentarer (3)
AB-positiv?
På stresskursen i tisdags pratade vi om kopplingen mellan stress och olika personlighetstyper, då framför allt så kallade A-personligheter:
"Genom forskning har man sett att vissa drag eller beteenden hos personen, s.k. personlighetsfaktorer, är relaterade till stress och stressrelaterade sjukdomar. Redan på 50-talet såg Friedman & Rosenman ett samband mellan vissa beteendemönster och risken för att utveckla hjärt- och kärlsjukdomar. Utifrån sina erfarenheter myntade man begreppet typ A-personlighet. En typ A-människa kännetecknas av höga ambitioner, tävlingsinriktan och höga krav på prestation." (Hämtat här.)
När jag surfade runt för att hitta mer information upptäckte jag att det finns fler intressanta teorier. Bland annat nämns fler "bokstavspersonligheter", som är olika känsliga för stress, t ex Typ B och D. Kännetecknande för en D-personlighet är:
"blyga med låg självkänsla
känner sig obekväma i sociala sammanhang
känner sig ofta nere
går upp i varv för sådant som andra tycker är en baggis
uttalar ofta att det inte är någon idé att försöka
skyller på sig själva om det händer något negativt
ger äran till andra om det händer något positivt" (hämtat här.)
Även denna typ av personlighet är liksom A-personen i riskzonen för att drabbas av negativ stress.
Typ B-personer däremot är mycket mindre mottagliga. De har en bättre självkänsla än både typ A och D och kan skilja på vad de prioriterar och sitt värde som människa. De är lätta att umgås med, är öppna och har empati. Andra kännetecken är att de är lugna, arbetar metodiskt, har gott tålamod. är lättsamma och gör en sak i taget. (hämtat här.)
Jag är en klockren kombination av en typisk A-person och D-personligheten, eller har åtminstone varit det fram tills nu. Jag har ställt - inser jag nu - orimligt höga krav på mig själv och min prestation, jag har aldrig varit nöjd utan hela tiden velat mer, krävt mer och pressat mig själv till bristningsgränsen. Som kursledaren sa; en A-person belönar inte en god prestation med vila, utan med mer prestation. En D-person, som jag själv, belönar sig å andra sidan inte alls.
Så, om jag nu är så medveten om hur jag är, varför ändrar jag inte på det? Om det vore så enkelt... Jag gör så gott jag kan och försöker närma mig B-personens egenskaper och göra dem till mina egna. Framför allt försöker jag lära mig att göra en sak i taget, att hålla mig lugn och att vara nöjd (dvs inte hela tiden sträva efter mer, mer, mer prestation utan att känna mig nöjd med det jag redan har åstadkommit).
Det är inte lätt att bryta så invanda mönster men jag jobbar på det. Jag fick lite beröm på jobbet idag och det höjde upp självkänslan en aning. Det kommer att dröja innan jag, om någonsin, blir en B-personlighet men om jag så bara kan få in lite av B-personens positiva egenskaper så måste det ju vara bättre än ingenting, eller hur?
"Genom forskning har man sett att vissa drag eller beteenden hos personen, s.k. personlighetsfaktorer, är relaterade till stress och stressrelaterade sjukdomar. Redan på 50-talet såg Friedman & Rosenman ett samband mellan vissa beteendemönster och risken för att utveckla hjärt- och kärlsjukdomar. Utifrån sina erfarenheter myntade man begreppet typ A-personlighet. En typ A-människa kännetecknas av höga ambitioner, tävlingsinriktan och höga krav på prestation." (Hämtat här.)
När jag surfade runt för att hitta mer information upptäckte jag att det finns fler intressanta teorier. Bland annat nämns fler "bokstavspersonligheter", som är olika känsliga för stress, t ex Typ B och D. Kännetecknande för en D-personlighet är:
"blyga med låg självkänsla
känner sig obekväma i sociala sammanhang
känner sig ofta nere
går upp i varv för sådant som andra tycker är en baggis
uttalar ofta att det inte är någon idé att försöka
skyller på sig själva om det händer något negativt
ger äran till andra om det händer något positivt" (hämtat här.)
Även denna typ av personlighet är liksom A-personen i riskzonen för att drabbas av negativ stress.
Typ B-personer däremot är mycket mindre mottagliga. De har en bättre självkänsla än både typ A och D och kan skilja på vad de prioriterar och sitt värde som människa. De är lätta att umgås med, är öppna och har empati. Andra kännetecken är att de är lugna, arbetar metodiskt, har gott tålamod. är lättsamma och gör en sak i taget. (hämtat här.)
Jag är en klockren kombination av en typisk A-person och D-personligheten, eller har åtminstone varit det fram tills nu. Jag har ställt - inser jag nu - orimligt höga krav på mig själv och min prestation, jag har aldrig varit nöjd utan hela tiden velat mer, krävt mer och pressat mig själv till bristningsgränsen. Som kursledaren sa; en A-person belönar inte en god prestation med vila, utan med mer prestation. En D-person, som jag själv, belönar sig å andra sidan inte alls.
Så, om jag nu är så medveten om hur jag är, varför ändrar jag inte på det? Om det vore så enkelt... Jag gör så gott jag kan och försöker närma mig B-personens egenskaper och göra dem till mina egna. Framför allt försöker jag lära mig att göra en sak i taget, att hålla mig lugn och att vara nöjd (dvs inte hela tiden sträva efter mer, mer, mer prestation utan att känna mig nöjd med det jag redan har åstadkommit).
Det är inte lätt att bryta så invanda mönster men jag jobbar på det. Jag fick lite beröm på jobbet idag och det höjde upp självkänslan en aning. Det kommer att dröja innan jag, om någonsin, blir en B-personlighet men om jag så bara kan få in lite av B-personens positiva egenskaper så måste det ju vara bättre än ingenting, eller hur?
2008-09-04 @ 12:21:26
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (3)
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (3)
Aphjärna?
Jag var på stresshanteringskurs (tillfälle 1 av 7) igår och kursledaren pratade bland annat om det som inom yogan kallas för "monkey thoughts", d v s alla tankar som far omkring i huvudet på en, hoppar omkring som små apor från gren till gren till gren. Gissa om jag kände igen mig!
Vi fick prova en avslappningsövning och givetvis satte "aphjärnan" igång direkt med tankar om allt och inget. Jag fick verkligen kämpa för att hela tiden komma tillbaka till nuet, till situationen.
Det är något jag behöver träna väldigt mycket på för såna situationer uppstår hela tiden. Jag har svårt att bara vara i nuet och vill gärna göra flera saker samtidigt, om så bara i tanken. Ofta uppstår destruktiva tankemönster där aporna bara hoppar vilt och tankarna mal på om saker jag borde-måste-ska göra (helst igår) eller saker jag anser mig ha gjort fel. Det är ett svårt mönster att bryta men förhoppningsvis kommer den här kursen, och träning i avslappning och mindfulness, att hjälpa mig.
Vi fick prova en avslappningsövning och givetvis satte "aphjärnan" igång direkt med tankar om allt och inget. Jag fick verkligen kämpa för att hela tiden komma tillbaka till nuet, till situationen.
Det är något jag behöver träna väldigt mycket på för såna situationer uppstår hela tiden. Jag har svårt att bara vara i nuet och vill gärna göra flera saker samtidigt, om så bara i tanken. Ofta uppstår destruktiva tankemönster där aporna bara hoppar vilt och tankarna mal på om saker jag borde-måste-ska göra (helst igår) eller saker jag anser mig ha gjort fel. Det är ett svårt mönster att bryta men förhoppningsvis kommer den här kursen, och träning i avslappning och mindfulness, att hjälpa mig.
