Vinternattsvandring
Drar på mig de varmaste kläderna och vandrar ut i februarinatten.
Pulsar i halvmeterdjup snö över ett fält av oändligt vitt som skimrar i vintermörkret.
Tystnaden är öronbedövande och andedräkten bildar moln av liv mot natthimlens svärta.
Stannar upp, finner en orörd plats och låter den lilla inre rösten bestämma.
Slänger förnuftet överbord, faller ner på rygg och låter mig omslutas av det mjuka vita.
Vilar i naturens famn och blickar upp i den stjärnklara natten.
För ett ögonblick finns inga rädslor, ingen ångest, inga om och men, måsten eller borden.
Bara snöns trygga omfamning, stjärnglimtar och den bleka månens ledljus ovanför.
Bara nu.
