Dum i huvudet?
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (1)
Kristallterapi
Lepidolit har en dubbel effekt som tar bort negativa budskap eller
förtrytelser från det förflutna som kan dröja sig kvar inom oss
och skada vår självkänsla. Dessutom för denna kristall in människor
som kommer att stödja och uppmuntra oss i våra nuvarande liv.
Håll en Lavendel-lepidolit i handen när du är rädd att släppa taget,
när du vill och behöver ha full tillit till livet självt och låta dig stiga
eller falla i oändlighet. När du reser genom förflutet liv och möjliga
framtider på din väg till ett nytt liv, ett nytt tänkande, en ny existens,
ett nytt jobb, en ny partner kan du få stöd av Lavendel-lepidoliten.
Den viskar lugnande ord, smeker dig över huvudet och viskar:
"Även detta kan du gå igenom."
[Bild lånad från Kraftcenter]
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (0)
Tänk jag drömde en natt...
Som jag skrivit här tidigare fick jag, direkt när jag fick beskedet att jag skulle bli faster, känslan av att det var en pojke. Någon månad senare hade jag en oerhört levande dröm, där min bror och hans sambo fick en pojke som de skulle kalla för E.
Nu visade det sig mycket riktigt vara en pojke, men det fanns det ju en 50-procentig chans att min känsla skulle visa sig vara korrekt. Inga konstigheter med andra ord. Något som däremot är lite mer svårtolkat är det faktum att de faktiskt (efter mycket hemlighetsmakeri) offentliggjorde att pojken skulle heta - ja just det - E! Jag tappade verkligen hakan när de berättade. Jag hade nämligen hemlighållit min dröm för alla utom min mamma (som lovar och svär att hon inte sagt något till de blivande föräldrarna).
Lägg sedan till att jag vid ett tidigare tillfälle, för flera år sedan, drömt en liknande dröm om en nära vän, en dröm som sedan också visade sig slå in. Jag gör inga som helst anspråk på att besitta övernaturliga förmågor men det är inte utan att jag faktiskt undrar en smula över vad det här egentligen innebär...?
[Källa okänd]
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (4)
Upp - och ner igen
De som känner mig vet kanske att jag under de senaste åren tampats med en inte särskilt trivsam vikt. Det har haft flera orsaker, medicinering, sjukdom, ändrad livsstil etc. Nu börjar dock vågen (och - ännu viktigare - midjemåttet) peka åt rätt håll igen, även om jag fortfarande har en bra bit kvar till min normalvikt.
Jag har tidigare skrivit om bantningshysterin och jag har fortfarande samma åsikt, men för min egen hälsas och inte minst självkänslans skull vill jag fortsätta på den här vägen ett litet tag till. Jag följer ingen diet och jag har heller inte gjort några extrema förändringar i min livsstil, det är snarare små justeringar och lite mer medvetenhet om och respekt för min egen kropp, som har gjort att det har hänt saker med min vikt. Det är dock inte utan en viss stolthet och tillfredsställelse jag idag konstaterade att jag kommer i byxor som jag inte har kunnat använda sedan sommaren 2004!
Fortfarande saknar jag dock en viktig pusselbit i mitt liv - träningen. Inte så mycket för viktens skull som för glädjen. Säg dansaerobics och mitt hjärta tar ett litet glädjeskutt! Tyvärr har jag inte möjlighet att fullfölja den drömmen där jag bor just nu men kanske så småningom... För tillfället nöjer jag mig med yogan som är nog så viktig för mitt välmående, både det fysiska och det psykiska.
Bild lånad här.
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (0)
Kristallterapi
Efter en intensiv kinesiologibehandling häromdagen gick jag förbi Kristallrummet, mest för att jag tycker det är ett så mysigt ställe att vara på. Direkt när jag kom in var det en sten som drog min uppmärksamhet till sig, både med sin färg och form. Så fort jag tog den i handen kände jag att jag måste köpa den. Den var min helt enkelt.
Det sägs att om man känner sig dragen till en viss kristall eller sten så brukar det vara just den man behöver och därför blev jag en aning skrämd men också styrkt när jag kom hem och googlade på stenens betydelse:
"Lepidolit har en dubbel effekt som tar bort negativa budskap eller förtrytelser från det förflutna som kan dröja sig kvar inom oss och skada vår självkänsla. Dessutom för denna kristall in människor som kommer att stödja och uppmuntra oss i våra nuvarande liv.
Håll en Lavendel-lepidolit i handen när du är rädd att släppa taget, när du vill och behöver ha full tillit till livet självt och låta dig stiga eller falla i oändlighet. När du reser genom förflutet liv och möjliga framtider på din väg till ett nytt liv, ett nytt tänkande, en ny existens, ett nytt jobb, en ny partner kan du få stöd av Lavendel-lepidoliten. Den viskar lugnande ord, smeker dig över huvudet och viskar: "Även detta kan du gå igenom"."
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (0)
Tillit
Halsbandet består av rosenkvarts, pyrit och bergkristall samt ett kinesiskt feng shui-mynt för god chi-energi och i beskrivningen står det; "För upplevelsen att du är älskad precis som Du är. Kärlek och framgång kommer ur att Du kan vila i det som är, vad det än är. Lycka till! Känn tillit!"
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (1)
Identitetsförvirring
Jag läste för en tid sedan ett uttalande som stämmer oerhört väl överens med det sätt på vilket jag nu kämpar för att förändra mina tankemönster och mitt agerande.
Jag minns inte den exakta lydelsen men det gick ut på att det är viktigt att sätta en gräns mellan sin person och sitt yrke, något som jag alltid har haft väldigt svårt för. På frågor om vad jag arbetar med har svaret alltid blivit; "Jag är lärare." Missförstå mig rätt, jag är stolt över mitt yrke och min yrkesidentitet men jag är inte mitt yrke och det här innebär för mig en mycket betydelsefull skillnad. Tidigare har jag alltid varit lärare, nu arbetar jag som lärare.
Skillnaden kan tyckas hårfin men för mig är den milsvid. Jag är inte längre mitt yrke och det är något jag verkligen måste träna på. Jag måste lära in ett helt nytt tankesätt, ett helt nytt agerande och ett helt nytt förhållningssätt till mitt jobb och till mig själv.
Från att alltid på ett eller annat sätt alltid ha varit summan av mina prestationer - idrottstjejen, toppstudenten, läraren kan jag nu inte längre värdera mig i prestationer, i en yrkesidentitet. Nu måste jag lära mig att bara vara - Jenny - och att vila i det och lära mig acceptera att det faktiskt räcker.
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (0)
Att "känna sig utbränd"...
"Jag orkade mig iväg till solariet iallafall. Min kropp är trött och min rygg värker,ajajaj. Känner mig utbränd. Skulle behöva åka på en SPA resa någonstans snart känner jag. Undrar vilket som är bäst?hm."
"Ska klä på mig och ta en lång powerwalk runda snart. Skönt att rensa tankar och tänka positivt. Sen får jag se vad jag ska göra resten av den här dagen....Men en sak är säkert,jag är utbränd." Linda Rosing
Det riktigt kliar i mig att få kommentera denna C-kändis blogginlägg men lämpligt nog har hon valt att stänga av kommentarsfunktionen. Kanske lika bra det då hon har skrivit mycket kring detta ämne de senaste dagarna som verkligen fått mig att gå i taket. Därför blir det ett inlägg skrivet i affekt och helt utifrån egna upplevelser. Det är säkerligen inget välformulerat debattinlägg och det lär finnas hål i argumentationen för den som känner för att leta sådana men det är vad jag tänker och känner, just nu.
För det första; man "känner sig inte lite utbränd". Är man "totalt utbränd" som hon påstår sig vara, då blir man inte bra av en spa-helg eller en fika med kompisarna. Man orkar inte festa, tvätta, städa eller powerwalka. Och man orkar definitivt inte sitta och skriva om det... Du klarar för det mesta inte ens av att inse att och reflektera över att du faktiskt är "utbränd".
Är du "utbränd" (d v s är diagnosticerad med utmattningsdepression som det kliniska begreppet egentligen lyder) då hjälper det inte att "tänka positivt", att se en rolig film etc, åtminstone inte i det första, mest akuta läget. Då får du vara jävligt glad om du tar dig ur sängen på morgonen, för att inte tala om att borsta tänderna och ja visst ja, frukost kanske? Självklart är det till stor hjälp för tillfrisknandet om man är positiv och försöker göra saker som man mår bra av men det tar tid innan man ens orkar tänka i de banorna. Den första tiden är det en utmaning bara att överleva.
För en tid sedan slog tidningarnas löpsedlar upp nyheten att Charlotte Perelli var utbränd. I artikeln kunde man läsa att hon var "totalt utbränd" och att läkaren hade sjukskrivit henne i två veckor. Två veckor!? Mina första två månader som sjukskriven gick åt till att försöka få själva existensen på rätt köl igen.
Jag blir rent ut sagt förbannad på alla, kända och okända, som svänger sig med begreppet som om det vore ett modeord. Det har blivit något man tar till när man känner sig sliten men till vilket syfte? Är det för att få tröttheten att låta mer dramatisk eller bara ren okunskap? Denna "mode-utbrändhet" känns ärligt talat som ett hån mot oss som verkligen drabbats.
En sak är dock säker, 99 % av de som påstår sig vara "utbrända" har inte ens nosat på det allvarliga sjukdomstillstånd det faktiskt är.
Jag har varit där och jag är på god väg ut ur utmattningsdepressionen men det har tagit mig dryga fem år (om man räknar bort de två åren före då jag egentligen borde ha satt stopp, innan det gick så långt att min kropp gjorde det) och en jäkla massa arbete. Min väg tillbaka till livet har lett mig till nya bekantskaper, nya tankar och handlingar och på sätt och vis är jag nog en helare människa idag än jag hade varit om jag fortsatt i samma gamla hjulspår. Jag kan inte säga att jag är glad över sjukdomen, det är inget jag önskar någon, men jag börjar känna att jag har gjort det bästa av det som blev.
Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli hundraprocentigt återställd med allt vad det innebär men jag är glad för varje litet steg i rätt riktning.
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (1)
Ny-heter
2009 kommer att innehålla saker jag aldrig gjort förr och sakna vissa saker jag tidigare gjort. Jag ska följa mitt hjärta, släppa tryggheten i gamla invanda mönster och samtidigt öppna mig för nya lösningar, nya möten och nya upplevelser. Tänka i nya banor, vilket är både skrämmande och lockande. Jag är hoppfull likaväl som skräckslagen inför det som väntar. Och det som inte väntar.
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (4)
Anam Cara
"Anam is Gaelic for soul, Cara is the word for friendship, so Anam Cara means soulmate (literally "soul friend")."
Ur: "Anam Cara" av John O'Donohue
"In Celtic Spiritual tradition, it is believed that the soul radiates all about the physical body what some refer to as an aura. When you connect with another person and become completely open and trusting with that individual, your two souls begin to flow together.
Should such a deep bond be formed, it is said you have found your "Anam Cara" or soul friend.
Your "Anam Cara" always accepts you as you truly are, holding you in beauty and light. In order to appreciate this relationship, you must first recognize your own inner light and beauty. This is not always easy to do. The Celts believed that forming an "Anam Cara" friendship would help you to awaken your awareness of your own nature and experience the joys of others."
Källa: "Anam Cara - The friend Of Your Soul"
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (0)
AB-positiv?
"Genom forskning har man sett att vissa drag eller beteenden hos personen, s.k. personlighetsfaktorer, är relaterade till stress och stressrelaterade sjukdomar. Redan på 50-talet såg Friedman & Rosenman ett samband mellan vissa beteendemönster och risken för att utveckla hjärt- och kärlsjukdomar. Utifrån sina erfarenheter myntade man begreppet typ A-personlighet. En typ A-människa kännetecknas av höga ambitioner, tävlingsinriktan och höga krav på prestation." (Hämtat här.)
När jag surfade runt för att hitta mer information upptäckte jag att det finns fler intressanta teorier. Bland annat nämns fler "bokstavspersonligheter", som är olika känsliga för stress, t ex Typ B och D. Kännetecknande för en D-personlighet är:
"blyga med låg självkänsla
känner sig obekväma i sociala sammanhang
känner sig ofta nere
går upp i varv för sådant som andra tycker är en baggis
uttalar ofta att det inte är någon idé att försöka
skyller på sig själva om det händer något negativt
ger äran till andra om det händer något positivt" (hämtat här.)
Även denna typ av personlighet är liksom A-personen i riskzonen för att drabbas av negativ stress.
Typ B-personer däremot är mycket mindre mottagliga. De har en bättre självkänsla än både typ A och D och kan skilja på vad de prioriterar och sitt värde som människa. De är lätta att umgås med, är öppna och har empati. Andra kännetecken är att de är lugna, arbetar metodiskt, har gott tålamod. är lättsamma och gör en sak i taget. (hämtat här.)
Jag är en klockren kombination av en typisk A-person och D-personligheten, eller har åtminstone varit det fram tills nu. Jag har ställt - inser jag nu - orimligt höga krav på mig själv och min prestation, jag har aldrig varit nöjd utan hela tiden velat mer, krävt mer och pressat mig själv till bristningsgränsen. Som kursledaren sa; en A-person belönar inte en god prestation med vila, utan med mer prestation. En D-person, som jag själv, belönar sig å andra sidan inte alls.
Så, om jag nu är så medveten om hur jag är, varför ändrar jag inte på det? Om det vore så enkelt... Jag gör så gott jag kan och försöker närma mig B-personens egenskaper och göra dem till mina egna. Framför allt försöker jag lära mig att göra en sak i taget, att hålla mig lugn och att vara nöjd (dvs inte hela tiden sträva efter mer, mer, mer prestation utan att känna mig nöjd med det jag redan har åstadkommit).
Det är inte lätt att bryta så invanda mönster men jag jobbar på det. Jag fick lite beröm på jobbet idag och det höjde upp självkänslan en aning. Det kommer att dröja innan jag, om någonsin, blir en B-personlighet men om jag så bara kan få in lite av B-personens positiva egenskaper så måste det ju vara bättre än ingenting, eller hur?
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (3)
Aphjärna?
Vi fick prova en avslappningsövning och givetvis satte "aphjärnan" igång direkt med tankar om allt och inget. Jag fick verkligen kämpa för att hela tiden komma tillbaka till nuet, till situationen.
Det är något jag behöver träna väldigt mycket på för såna situationer uppstår hela tiden. Jag har svårt att bara vara i nuet och vill gärna göra flera saker samtidigt, om så bara i tanken. Ofta uppstår destruktiva tankemönster där aporna bara hoppar vilt och tankarna mal på om saker jag borde-måste-ska göra (helst igår) eller saker jag anser mig ha gjort fel. Det är ett svårt mönster att bryta men förhoppningsvis kommer den här kursen, och träning i avslappning och mindfulness, att hjälpa mig.
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (2)
Själ(v)känsla
Jag anser mig ha ganska låg självkänsla av olika anledningar och det är något jag verkligen behöver jobba på. Självförtroende kan jag däremot ha i vissa lägen när det är något jag känner att jag verkligen behärskar, men det är heller ingen stark sida hos mig. Jag är en utpräglad prestationsmänniska som alltid har värderat mig själv i form av prestation och resultat. Därför är det en stor omställning att helt plötsligt försöka bara vara glad att jag är jag.
Dålig självkänsla är ju heller inte något som alltid syns utanpå. Hur många människor går inte omkring och bär på en låg självkänsla medan de utåt sett verkar vara väldigt säkra på sig själva? "Duktiga" (citattecken därför att jag egentligen är allergisk mot ordet "duktig"), kompetenta människor som för omvärlden ter sig starka och trygga men som kanske inte alls är det under den duktiga ytan. Risken med detta är att omgivningen ställer krav som personen i fråga inte är redo att möta men samtidigt inte vågar säga nej till. Jag har en mycket nära vän som är just en sådan kameleont, som utåt sett verkar vara säker på sig själv men egentligen är ganska liten och sårbar under ytan. Och det är helt okej. Men du kan mycket mer än du själv tror!
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (3)
Jag - en trollslända?
En stunds googlande gav mig lite mer information:
När larven är redo att kläckas klättrar den upp på ett vasstrå eller liknande och letar efter en lämplig kläckningsplats. Först när den funnit rätt plats och rätt miljö övergår den till att andas luft och pumpar på så vis in luft i vävnaderna.
Den vuxna sländan tar sig långsamt ut ur sitt skal. Kläckningen tar ofta många timmar och den färdiga sländan är mycket mjuk och sårbar den närmaste tiden efter kläckning. Hon sitter stilla och väntar tills vingarna styvnat och hela kroppen fått sin slutliga färg. Sedan bär det av upp i luften över försommargröna stränder. På grässtrået sitter den tomma larvhuden kvar som en konkret påminnelse om att livet går vidare även i insekternas värld.
Trollsländorna sägs vara bland de allra bästa och snabbast flygande insekterna, när de väl vecklar ut sina vingar.
Det kanske inte är så illa att vara en trollslända?
(Fakta samt bild är hämtade här och här.)
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (3)
Tänkvärt
"När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäsburk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det.
Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det.
Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.
Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.
Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv.
Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil.
Sanden representerar allt annat - småsakerna.
Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen.
Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig.
Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad.
Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något.
Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar.
Professorn log och sade, jag är glad att du frågar.
Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.
Permalink Filosofiska funderingar Kommentarer (3)
Kinesiologi, rosenkvarts och Ödet
Idag har jag varit på min första kinesiologibehandling. Vi började med att prata en stund om vad jag har problem med och behöver hjälp att balansera. Jag berättade om mitt duktighetssyndrom och min prestationsångest inför yogan och hon bara log och sa "jo, jag har märkt det"... *hrrm*
Det fanns många saker som jag ville få hjälp med men jag bad henne istället att gå igenom hela kroppen för att se om hon kunde upptäcka några obalanser. Tänkte att det kunde vara intressant att se vad som dök upp och "låta kroppen tala". (http://www.nirvana.se/sidor_kinesiologi/kinesiologi.htm)
Och mycket riktigt, det hon främst lade märke till var min stressnivå som var skyhög (det var njurarna, binjurarna och lungorna som "låg för högt" om jag inte minns helt fel). Eftersom just stressen var en av de saker jag hade velat få hjälp med så blev det så att hon jobbade med de bitarna idag. Det var väldigt spännande, i vissa fall rent förbluffande. Exempelvis så vred hon ut mitt ena ben åt sidan och tryckte inåt medan jag skulle hålla emot, vilket var svårt. Sen lade hon en vattenflaska (!) på min mage och gjorde om samma sak och jag kunde hålla emot. Tydligen berodde den obalansen på njurarna och på att jag behövde vätska. Sagt och gjort, hon hämtade ett glas vatten som jag drack och sen gjorde hon om samma manöver ytterligare en gång och mycket riktigt - det var stor skillnad. Hokus pokus! *s*
Mot slutet fick jag ligga under en filt och hon höll sina händer runt mitt huvud och bara satt så en lång stund (det skulle öppna upp flödet längs ryggraden). Det tog lite tid men till sist kunde jag slappna av någorlunda i alla fall. Jag var väldigt trött när jag gick därifrån och kände mig ganska mörbultad trots att hon egentligen inte hade gjort några stora rörelser. Det blir nog fler behandlingar, synd bara att det kostar så mycket. : (
På vägen därifrån gick jag in på Kristallrummet och köpte en slipad rosenkvartsstav som jag ska ha runt halsen. Har tänkt köpa ett nytt halssmycke länge och ville egentligen ha en bergskristall men fastnade direkt för den här:
Väl hemma så lade jag mig på sängen för att vila en stund och helt plötsligt började jag stortjuta, helt utan förvarning. Jag grät tills det inte fanns några tårar kvar. Tala om "emotional release"... Antagligen var det väl en del av spänningarna som hade släppt och som gjorde att mina försvar sänktes en smula. Det är verkligen starka krafter som släpps loss, jobbigt i stunden men skönt efteråt. Känner mig en aning matt nu... Ska fråga B på onsdag om det är behandlingen som kan ge såna effekter men det är väl ganska troligt att det är så.
Nu till det mest osannolika i det hela:
Jag köpte som sagt rosenkvartsen för att den tilltalade mig direkt och när jag kom hem slog jag upp vad den står för och kunde läsa följande:
"Rosenkvarts är för självförverkligande och inre frid. Den har en starkt helande och lugnande kraft. Den är som en vis gammal kvinna, som vet alla svar och kan hela med bara en blick. Rosenkvarts löser upp sorg, rädslor och bitterhet och lär oss att förlåta. Processen kan ta lång tid men låt förträngda känslor välla fram och låt tårarna flöda! Bär alltid en rosenkvartssten eller -smycke på dig under denna tid." ("Stenarnas hemligheter" - Inga-May Lundkvist)
Behöver jag tala om att jag tänker bära smycket varenda dag från och med nu??
Det var av en ren slump som jag såg en annons från just detta lilla yogacenter, det var av ren slump som jag hamnade där, först på behandling för ryggen, sen yogan och nu detta. Och att det blev just en rosenkvarts var ju också en ren slump. Jag har halvt om halvt trott på ödet redan tidigare men nu är det allt för många saker som bara har träffat mitt i prick för att det ska vara rena tillfälligheter. Det måste helt enkelt vara ödet och jag är tacksam för vart det har fört mig.