Upp - och ner igen
De som känner mig vet kanske att jag under de senaste åren tampats med en inte särskilt trivsam vikt. Det har haft flera orsaker, medicinering, sjukdom, ändrad livsstil etc. Nu börjar dock vågen (och - ännu viktigare - midjemåttet) peka åt rätt håll igen, även om jag fortfarande har en bra bit kvar till min normalvikt.
Jag har tidigare skrivit om bantningshysterin och jag har fortfarande samma åsikt, men för min egen hälsas och inte minst självkänslans skull vill jag fortsätta på den här vägen ett litet tag till. Jag följer ingen diet och jag har heller inte gjort några extrema förändringar i min livsstil, det är snarare små justeringar och lite mer medvetenhet om och respekt för min egen kropp, som har gjort att det har hänt saker med min vikt. Det är dock inte utan en viss stolthet och tillfredsställelse jag idag konstaterade att jag kommer i byxor som jag inte har kunnat använda sedan sommaren 2004!
Fortfarande saknar jag dock en viktig pusselbit i mitt liv - träningen. Inte så mycket för viktens skull som för glädjen. Säg dansaerobics och mitt hjärta tar ett litet glädjeskutt! Tyvärr har jag inte möjlighet att fullfölja den drömmen där jag bor just nu men kanske så småningom... För tillfället nöjer jag mig med yogan som är nog så viktig för mitt välmående, både det fysiska och det psykiska.
Bild lånad här.
